Sofia Henriksson

Ibland känner jag verkligen hur förvånade folk blir när jag börjar prata.
ibland för att dom har fått uppfattning om att jag är tyst och blyg och inte för allt i världens våga säga nånting, och absolut inte säga emot !! (ja jag har vart sån förr, jag vet)och andra gånger för att jag pratar om och vet saker som det inte förväntas av mej att veta, det är lite roligt.
fast jag lever ett väldigt grabbigt liv (funderar ibland varför jag blev tjej?) och det är inte alls så accepterat som man kan tro? (tror många att det är det egentligen?),att gå in i en fiskeaffär t.ex och veta vad man vill ha, det går inte !
Ja jag tror jag tappade tråden och poängen lite ..
men jag är helt enkelt trött på folk som tror sig känna mej och att dom vet vad jag tänker säga (eller inte säga) kan vara lite roligt när det är som t.ex i fiskeaffären, där folk inte vet vem jag är utan att det bara är fördommen "det här ska inte du som tjej veta" som styr .
värre när det är folk som jag "känner" som länge vetat vem jag är och därför tror sig veta allt om mej och veta hur jag funkar och vad jag tänker.

det är ytterst få människor som känner mej på riktigt.
Sambo, mamma och pappa, dom vet hur jag funkar och kan se på mej vad jag tänker, ni andra kan bara hålla käft ..