Jag hatar ensamheten, nej jag saknar min älskade sambo.
Det är inte ensamheten jag har problem med,
det är hans frånvaro som skriker här hemma..
Allt blir så meningslöst utan honom, ingen att dela dom små ögonblicken med.
Ingen att pussa på, ingen varm famn att somna i,
inga djupa andetag att som till.
Min sambo är inte hemma och jag hatar det..
I en av mina favoritfilmer, då ger han sig ut i Alaska själv,
och mår kanon, pratar om friheten där ute.
men ensamhet tär på honom och han kommer fram till att:
"True happiness can only be shared"
Så sant så, nu ska jag sova här i min ensamhet och längta
ihjäl mej efter min älskade Nicklas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar